Tryckt

Nästan helt slut.

Ni vet den där känslan man kan ha när det känns som att man har glömt något? Man funderar och funderar utan att komma underfund med vad det skulle kunna vara? Den känslan har jag haft i cirka två veckor. Det är hur irriterande som helst! Näst intill obehagligt eftersom det inte går över. Jag känner mig disträ och okoncentrerad, både hemma och på jobbet. Men jag kanske inte alls har glömt något? Eller så har det med den annalkande julen att göra, vem fan vet. Inte jag i alla fall. Skitsamma, jag kommer inte någon vart med att tänka på eventuella glömda grejer just nu.

Jag har funderar lite över det här med fobier istället. Alltså, folk kan ju ha vilka märkliga fobier som helst. Och med fobi menar jag inte att man tycker att något är lite obehagligt, absolut inte. En riktig fobi ska, enligt mig, frambringa hjärtklappning, snabbare andhämtning och tårglänsande ögon. Då har jag två, eller i alla fall en och en halv. Den hela är hajar och den halva är is. Fast jag har ändå lite tur i oturen att isen inte är den hela, med tanke på att det börjar dra ihop sig till istider. Hajfobin är det ju faktiskt också rätt så lugnt med i och med att jag inte bor nära några hajrika vatten, Annat var det när jag för ett x antal år sedan var med min dåvarande pojkvän på Teneriffa.

På den enda soliga dagen hyrde vi en jeep och körde rakt över Teide på smala och slingriga bergsvägar. Bara för att vi hade fått nys om någon slags djurpark som låg i Puerto de la Cruz. Okej, vi kom dit och såg roliga apor, reptiler, en delfinshow, jaguarer och annat smått och gott, men sen skulle vi in i ett akvarium. Fast vi fick minsann inte strosa runt som vi ville, nej nej; man var tvungen att stå på ett rullband. Bara åka med liksom, bredvid färgglada fiskar, koraller och konstiga sjöhästar. 

Men vad händer? Jo, efter en liten stund åker rullbandet in i en tunnel av typ plexiglas och helt plötsligt är jag omringad av hajar!Minst tjugo stycken stora 5-metershajar, blodtörstiga och livsfarliga..! Nä, nu överdrev jag. Eller nja, jag vet inte riktigt hur stora, många eller blodtörstiga dom var, det enda jag minns är att jag fick svårt att andas, tårarna brände bakom ögonlocken och jag försökte ta mig tillbaka till varifrån vi nu kom in i detta hajinferno men det där satans rullbandet gick ju bara framåt. Spanjorerna skrattade åt mig och jag trodde allvarligt att jag skulle svimma. DET är en fobi det, på riktigt. Annars stöter jag inte ihop med hajar alltför ofta. Tror att dom vanligaste föremålen för denna sorts rädsla är spindlar (araknofobi) och ormar (ophidiofobi). I alla fall i Sverige. Höjder ligger antagligen också i topp. (Ha, ha; i TOPP! Lustigt.)
Hittade några roliga fobier, eller kanske inte roliga men ändå, på internet. Vet Ni vad fonofobi är? Har man det så är man rädd för ljud, speciellt starka sådana. Sen kan man även ha en fobi för fobier, alltså fobofobi men den verkar dock rätt så jobbig och bökig. Sånt där funderar jag över när slutet är nära. Ja, det här året alltså … 

Det är galet att år går fortare desto äldre man blir. Vad har jag gjort det HÄR året egentligen? Jag minns fan inte riktigt. Jo, jag har ju skrivit för Er såklart, men jag måste väl ha gjort något mer? Jag blickar tillbaka.
År 2008 inleddes med raketer, champagne och sällskapsspel i goda vänners lag. I februari fick jag tillbringa en helg på Falu lasarett, blev sjukskriven och fick en mycket fin present av Anders på Alla Hjärtans Dag. Såg Lars-Inge Svartenbrandt på stan, gjort magnetröntgen, blivit lite ledsen när Anders sålde sin pick up. Att ta sprutor på mig själv är också något nytt för i år, men det är inte så märkvärdigt som jag befarade.

Vi var ner till Skåneland på semester, förärade lillebror i Malmö med ett besök, hälsade på Stockholm och brände av en kryssning på årets varmaste dag! Jag och Anders fick nya och mycket störande grannar, jag har försökt mig på det där med motion och hade en mycket bra festival i form av Peace & Love. Naturligtvis har jag även fyllt år, fast det gör man ju i och för sig varje år… Två bröllop har jag hunnit gå på och Jennys lilla Tuva har fyllt ett år. Och cruising i Vansbro, träffat Ola Rapace, sett Doktor Kosmos och testad att köra fiddy!
Ja, det har varit ett helt okej år faktiskt. Men snart är det ju ett nytt år som ska fyllas med roliga upplevelser och nya erfarenheter och vi börjar med en, förhoppningsvis, hejdundrande nyårsfest!

God Jul & ett alldeles underbart årsskifte önskar jag Er alla!

Så till nästa nummer; puss hej!

HOT
Vattenpipa
Har precis köpt min första och den är snygg och svart. Att röka vattenpipa är en mycket trevlig sysselsättning, dels för att det smakar gott och dels för att det luktar gott.

Kåldolmar
Ända sedan jag var liten har jag alltid avskytt kåldolmar. Jag har sagt till min mamma att det är äckligt och att jag aldrig kommer att äta det. Men. För inte så länge sedan fick jag ett enormt sug efter just denna rätt och jag erkänner; det är gott.

Katrin Zytomierska
Nja, i början var jag inte så förtjust i henne. Tyckte mest att hon verkade jobbig och hysterisk men efter att jag läst hennes blogg så har jag ändrat uppfattning. Hon skriver på ett humoristiskt sätt som får mig att fnissa framför datorn och det gillar jag skarpt!

NOT
Nyårsafton
Av den enkla anledningen att det känns som att det är kvällen med stort K. Man måste vara förälskad, skåla i champagne, äta nån smördegsinbakad fläskfilé, klä sig i en glittrande festblåsa och framför allt; ha så jävla kul på någon helt tokgalen fest. Nyår=ångest.

Datahaveri
Men där har jag väl mig själv att skylla… Förra datorn kraschade och jag hade inte gjort nån back up så nu ligger allt i en liten silverglänsande grej dom kallar för hårddisk. Hårddisken, i sin tur, ligger i bokhyllan. Där gör den inte mycket nytta men jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta dilemma.

Besvikelser
Ja, hur hanterar man egentligen besvikelser? Jag blir lätt besviken, mest när saker och ting inte är som jag trodde att dom skulle vara. Det kan handla om allt möjligt men oinfriade löften är värst eller viktiga saker som glöms bort.