Tryckt

En tjur i vardagsrummet

Ni som läste förra numret kanske minns att det var Ica Kvantum som fick smaka på riset angående mitt presentkortsdilemma? Jag skulle gärna skylla på tryckfelsnisse men det går inte för felet var mitt och ingen Nisses. Det var ju faktiskt inte Kvantum utan Ica Maxi som hade okunnig personal. Så Ica Kvantum; förlåt!
Apropå nissar så närmar sig julen med stormsteg. Jag gillar julen men samtidigt finns det mycket som är jobbigt med denna högtid också. Bra julsaker är ljusslingor, skinka och (i bästa fall) ledighet. Det är många dofter som jag tycker om också: nejlikor i apelsiner, lussebullar, kanel och glögg.  Jag brukar faktiskt baka lite lussekatter och griljera skinka. Sånt där är nöjsamt.

Men sen är det det där med ångesten. Ångesten över julklappar och obligatoriska besök hos släktingar… Förr i tiden var jag och min mamma alltid hos min mormor och låtsasmorfar Claes men det var ju även mina tre kusiner, moster och hennes man, Claes son med tillhörande fru och några fler. Mycket folk, mycket dans runt granen, en massa mat, många julklappar och Kalle Anka klockan 15.00. Nu för tiden är det oftast bara jag, mamma, mormor och Claes, jag blir inte ledsen om jag missar Kalle Anka och jag får nästan aldrig revbensspjäll… Vid 11.00 kommer man dit, kollar när maten görs i ordning, blir erbjuden en öl av Claes (på tom mage så jag känner av den direkt), äter, bjuds på rödvin och mera öl, blir lite berusad och hör hur Ferdinand luktar på blommorna i vardagsrummet. Nej, inte ivardagsrummet men på tv:n som står där. Sen är det julklappsutdelning och fika. Ja, vi brukar slå två flugor i en smäll. Fast eftersom jag oftast är proppmätt så fikar jag mest kaffe. Och en till öl såklart. Vi spelar kort om pengar och sen har jag druckit så många öl att jag är gå ut-sugen och vill åka hem.

Nej, det var bättre förr. Faktiskt. Men något som alltid är bra är mormors egen inlagda gurka, den är hur god som helst. Fast jag antar att den inte är särskilt svår att dona ihop själv. Å andra sidan finns det mycket äckligt på julbord också, kalvsylta och Janssons frestelse till exempel. Men jag äter gärna fläskkorv, prinskorv och köttbullar. Kalkon, har folk verkligen det? I så fall äter jag det också!
Just ja, det var julklapparna. Det svåraste är när man frågar vad folk önskar sig och får till svar att dom inte vet. Nehej, men hur ska jag då veta? För det är ju roligare att få något man vill ha. Om man inte önskar sig något särskilt så kan det ju bli lite vad som helst: en pastaslev eller en stressboll kanske? Bra att ha men inte så skoj att få. Kanske.

Vad köper man egentligen till gamla människor? Jag har dålig fantasi och överraskar med trisslotter. Varje jul. Men jag tror att det uppskattas. I alla fall litegrann. Själv har jag också svårt att önska mig saker. Eller, nej förresten, det har jag inte egentligen. Däremot har jag svårt för att inte önska mig dyra julklappar… Det är synd. Ett par nya raggsockor kanske, svarta? Det är väl en helt okej julklappsönskning? Inte så rolig dock.
Annars är väl böcker både bra att ge och få? Läste ut Vingklippt ängel av Berny Pålsson här om kvällen. En mycket tänkvärd, läsvärd och jobbig bok. Den är som ett halvhårt slag mitt i solarplexus. Boken är en självbiografi där författaren berättar om sin uppväxt som mestadels bestod av drogmissbruk, demoner, sexmissbruk och missbruk av sitt eget blod. Berny var alltså en självskärare, alltså en person som inte kan hantera problem och inre smärta annat än genom att skära sig själv. Efter flera år på olika behandlingshem och samtal med psykologer och annan vårdpersonal blir hon inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning och får diagnosen schizofreni. Det är först då hon inser att hon är sjuk. Den insikten får henne att vilja leva istället för att dö. Berny upptäcker att den bästa terapin är att skriva och hon gjorde debut med denna bok år 2004.

Vingklippt ängel får mig att må lite illa eftersom jag har förstått att det är väldigt svårt för alla dom som har det som Berny att verkligen bli tagna på allvar och få hjälp. Skrämmande är vad det är. Nu ser jag fram emot att läsa hennes andra bok Hör pulsen slå som tar vid där den första slutade. Sådana här böcker är himla intressanta faktiskt, sådana som handlar om olika människoöden. Självbiografier som berör, upprör och gör att jag förfäras samtidigt som jag fascineras. Så om Ni har en ledig stund så uppmanar jag Er att läsa minst en av följande böcker:

Pojken som kallades Det av David Pelzer
Vingklippt ängel av Berny Pålsson
Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory
Rävungen av Torey Hayden

Sådär då. Det var allt för den här gången och jag hoppas att alla julbestyr inte tar musten ur Er. Ha, ha; musten, fattar Ni? Julmust liksom!

Så till nästa nummer, puss hej!

HOT
Glögg
Åhh, så mycket jag gillar glögg! Förra året var favoriten Tindra och jag hoppas på något nytt i år. Läste om nån blåbärsglögg som jag hoppas hinna med att köpa.

Nybäddat
Med rena, fräscha och väldoftande sängkläder. DET är bra jävla skönt det! Ungefär som nytvättade strumpor direkt från torktumlaren. Mmm.

Systemkameror
För nu har jag verkligen tröttnat på min gamla digitalkamera. Jag vill ha en RIKTIG kamera, en kamera som man kan ta RIKTIGA bilder med! Se där; nu vet Ni vad Ni ska ge mig i julklapp!

NOT
Snöslask
Okej att det kommer snö men när den blir slask är det jävligt ovärt; allt blir mycket gråare och tristare på något sätt. Jag blir på dåligt humör av dåligt väder.

Städtanter
I alla fall den som städar på mitt jobb. Varför måste hon vara och vifta med den där satans dammvippan i ansiktet på mig är jag sitter och arbetar?! Det är ju inte så att jag skvallrar för hennes chef om hon inte försöker damma mitt skrivbord.

Rave
Finns det ens ravepartyn längre? På 90-talet var det pinsamt inne att gå på raveparty, vissla i visselpipa och lyssna på James Brown is dead eller Das Boot, men hur det är nu har jag ingen aning om. Fast vill man ens veta egentligen?