Tryckt

Toalettbesök i Tallinn
Kan det vara sant? Hör jag takdropp och fågelsång? Ja, sanna mina ord! Nu kan det inte vara så fasligt långt kvar tills det blir vår, hörrni! Jag blir så glad av sol förstår Ni.

Något annat som gör mig glad är att vi nu har nycklarna till den nya lägenheten och det känns mycket bra, trots att det är endel arbete som väntar. Jag trodde i min enfald att det skulle vara lika simpelt som i ”Äntligen Hemma” eller något annat sådant där program, men tji fick jag… Det tar faktiskt inte bara två dagar, speciellt inte när Anders jobbar borta i veckorna. Det ska rivas tapet, slipas, grundmålas väggar och tak, tapetseras och läggas golv. Snickerier och köksluckor ska också målas. Mmm, det är mycket som ska målas. Dörrarna också.
Jag kan inte så mycket om måleri så jag gör annat; brottas med dekorplast i badrummet till exempel. Det lära göras för vad vi inte såg när vi var på visningen var att kaklet inte alls är vitt utan lite ljusrosamarmorerat på något sätt. Jag såg bara en ful blombård som jag skulle plasta över. Men ja; efter lite pyssel och svärande sitter det svart dekorplast på bården och man tänker inte på allt det rosa. Eller inte lika mycket i alla fall. Nu tänker vi mest att ”det blir nog bra när det blir klart” och det säger vi också. Ofta. Fast sen tänker vi ”OM det blir klart”. DET säger vi däremot inte högt. Men det blir nog bra när det blir klart!

För ett par somrar sedan så åkte jag, Anders, hans bror och flickvän till Tallinn på kryssning och jag tänkte att Ni skulle få ta del av en rolig anekdot från resan. Fast just DÅ var det mycket oroligt vill jag lova. Resan började fint med bra hytter, som för en gångs skull inte låg längst ner. Hade ett jäkla schysst fönster där man kunde blicka ut över vattnet och säga ”skepp ohoj”, ”kasta loss” och ”kölhalning” och sånt. Sen drack vi billig öl på kvällen och tog oss upp för att äta lite frukost morgonen efter. Jag valde yoghurt, macka och juice. Och kaffe.
Sen bestämmer vi oss för att gå iland och titta på lite sevärdheter, köpa sprit och käka nåt.
Sagt och gjort; vi knallar av båten och börjar spatsera längs gatorna. Det är då det händer. Eller rättare sagt, det är då kaffet och bakfyllan slår sig samman i en vild älskog som gör att jag behöver bajsa. Inte nu utan NU! Genast, med detsamma, på en gång, blixtsnabbt! Jag känner en släng av panik och stapplar in i en spritbutik, mumlar fram ”toilet?” och kassörskan pekar runt hörnet i affären. Nu börjar jag svettas och är helt säker på att jag ska få promenera runt i Tallin med nerskitna brallor.

Jag rundar hörnet och möts av en man som sitter vid någon form av disk och kollar på en lite tv. På disken står en liten korg med en nyckel och en lapp som informerar att det kostar si och så mycket att använda toaletten. Jag panikar mera innan jag till min lättnad har pengarna och får nyckeln. Vid det här laget inser jag att det handlar om ett tiotal sekunder, jag svettas, fumlar med nyckeln i låset, sliter nära på sönder jeansen och slänger mig ner på toaletten. Alla som vet hur jag kände sekunderna innan vet också vilken ljuvlig känsla det var när jag satt där. Det kändes som om jag hade vunnit högsta vinsten i och med att jag lurade ner bajset i toaletten istället för i byxan. Men. Underbart är kort har man ju hört…

Jag är klar och ska torka mig. Finns det något papper? Klart det inte finns. Det enda som kan användas är en skitig gammal handduk. Inte nog med det; papperskorgen är ingen papperskorg, det är typ en tom glassbytta med en påse i. Jag vägrar att använda den sunkiga handuken för att sedan försöka knöla ner den i plastbyttan. Så där blir jag sittandes. Tänker att dom andra borde undra var jag har tagit vägen, bli oroliga eller nåt men icke. Det går tio minuter, det går tjugo minuter. Jag får beslutsångest, panik och allt möjligt samtidigt men är till slut tvungen att glänta på dörren och försöka få nån slags kontakt med tv-gubben.
–  Excuse me? Säger jag.

Han hör inte för sitt tv-program. Jag excusar mig en gång till. Ingen reaktion. Då vrålar jag.

–  EXCUUUUSE MEEE!

DÅ hör han mig, jag säger ”toilet paper” och han hämtar en rulle. Grattis gubbe.
Jag använder toalettpapperet, tvätta händerna (ja, det fanns faktiskt tvål), struntar i den äckliga handduken och går ut. Jag frågar sällskapet varför dom inte kom och knackade på men nä, dom antog att jag bajsade jättelänge. Så ja, slutsatsen av den har storyn lär ju ska vara att man ALLTID ska ha med sig toalettpapper. I alla fall om man ska till Estland.

Så till nästa nummer, puss hej!

HOT
Nemas
Ett mycket bra punkband från Göteborg som jag hade turen att gå och se på Rockhouse i Borlänge för ett tag sedan. Catchiga melodier och ett jävla drag! Så gå in på www.nemasonline.com, ladda ner låtar och höj volymen!

Konststråket
Drar igång den 28:e mars och håller på i en vecka och detta i Borlänge centrum. Kända, mindre kända och okända konstnärer ställer ut sina alster för allmän beskådan och jag tror att det blir grymt!

Påsk
Ja, för då får man äta en massa ägg, fira och framför allt vara ledig i ett par dagar! Och som Ni har fattat vid det här laget så är semester och ledighet min kopp te.

NOT
Tö
Nja, att snön töar bort är ju bra men inte när det blottas gamla äckliga och gråa hundskitar. Speciellt mycket av den vara finns det tydligen i Medväga. Varför kan inte folk ta upp sin egen skit? Eller i alla fall sina hundars skit?

Civilsnutar
Såna som är så jävla stöddiga så att dom håller på att gå sönder. Såna som verkligen letar efter något att påpeka. Finns det INGET bättre att ta itu med? Jag vet något bättre; plocka in dom där snorungarna som pundar och stjäl datorer istället.

Tankar
Ibland skulle det vara så jävla skönt om någon annan tänkte ÅT en, så man slapp göra det själv liksom. För när man har mycket att tänka på så blir det bara helt blankt i hjärnan. Så är det i alla fall för mig. Fast det är nog mest för att jag försöker tänka på flera saker samtidigt.