Så hopplöst. (En sån dag.)
Ibland känner man bara för att ge upp. Som idag.
Allt känns helt värdelöst, ingenting man gör spelar liksom någon roll. Det känns så kass att gå till jobbet, att ens kliva upp ur sängen. Att anstränga sig över huvud taget. Varför ska man?
Beror antagligen mest på sjukdomen och alla symptom, besvär och sånt som är runt omkring den. Ögat gör fortfarande ont, kanske t o m lite värre och inget svar från nån sköterska heller.
Det torde innebära att jag måste ringa och försöka få tag på nån...
Sånt som jag hatar.
Men igår fick jag i alla fall besök av Jenny och en AHD-present i form av en ny plattång av Svansis. Det var bra för den jag har lossnar det grejer från.
Allt känns helt värdelöst, ingenting man gör spelar liksom någon roll. Det känns så kass att gå till jobbet, att ens kliva upp ur sängen. Att anstränga sig över huvud taget. Varför ska man?
Beror antagligen mest på sjukdomen och alla symptom, besvär och sånt som är runt omkring den. Ögat gör fortfarande ont, kanske t o m lite värre och inget svar från nån sköterska heller.
Det torde innebära att jag måste ringa och försöka få tag på nån...
Sånt som jag hatar.
Men igår fick jag i alla fall besök av Jenny och en AHD-present i form av en ny plattång av Svansis. Det var bra för den jag har lossnar det grejer från.
Kommentarer
Trackback