Sol ute, is ute.
Åh nej, is nu igen.
Värt när man ser varnade statusuppdateringar på FB.
Jag utmanar INTE ödet, jag åker taxi.
För att jag halkade litegrann för en månad sedan och jag har forfarande
ont i mitt knä.
Men idag får jag i alla fall sluta 14.30 och det innebär att jag kan få lite saker
gjorda efter jobbet.
Och jag skulle behöva ha mitt smink.
Och mina Converse.
Och mitt tv-spel.
Tillbaka till brottsplatsen.
Inatt fick jag sova i min egen säng.
Det var magiskt!
Vaknade bara en endaste liten gång och då var klockan bara 01.00
så jag fick sova flera timmar till. :)
Det kändes bra.
Plus att jag och min skeva rygg lyckades få en tvättid igår också.
Plus att snickargubben knackade på dörren och sa att alla (han, hans fru och fina tanten och kanske brödkillen) hade funderat över vart jag hade tagit vägen.
Plus att jag hittade 500:- som tydligen var kvar av mina julklappspengar.
Idag diskar jag med glädje.
Men. För naturligtvis finns det ett sånt.
Vecka 11 och 12 ska jag tydligen lära mig nåt nytt.
I Stockholm. I Svedmyra för att vara exakt.
Det låter ganska tråkigt.
Mest för att jag inte kommer att ha ett djurrum.
Kommer att sakna katterna sjukligt mycket.
Näbbar och klor. Nästan.
Fantastiskt.
Jag känner att dom där kliande utslagen är på väg tillbaka och jag undrar fortfarande varför jag inte gör samma.
För jag vet inte hur man gör helt enkelt.
Jag har glömt bort hur det var när man fick somna för att man var trött.
Samma.
Jag längtar fortfarande efter mig själv.
Vi ses ALDRIG.
Vart har jag tagit vägen liksom?!
Jag saknar mig.
Och jag vill inte bli stressad, pressad och ifrågasatt.
Ett nej är precis vad det låter som.
Ett nej är varken ett kanske eller ett okej då.
Jag får en sjukt obehaglig huvudvärk. Och kliande utslag på ryggen också.