...
Men alltså, hur man än gör så är det ju alltid nån som
tar illa upp och kännes sig åsidosatt.
Och jag får dåligt samvete trots att jag absolut INTE ska ha det.
Jag får dåligt samvete när jag inte svarar när pappa ringer till exempel.
Vafan då för egentligen?!
Det var ju han som var försvunnen i över 30 år liksom.
Dåligt samvete kan fullkomligt fan dra åt helvete.
Längtar efter mig själv.
Jag längtar efter soffhäng med katterna.
En helg utan gejer att göra. En helg utan att behöva gå utanför dörren.
Bara dricka kaffe, kolla film mitt på dagen.
Diska sin kaffekopp.
Koka spaghetti.
Leka kattlekar och lösa korsord.
Somna på soffan.
Dricka kaffe.
Polera naglar, dricka en öl, dammsuga.
Japp. Så är det.
Och en till sak.
Kan man inte nöja sig så får man hitta nåt annat.
Mycket enkelt egentligen.
Gilla läget.
Fantastiskt. Eller?
Locket på, gilla läget, inte ställa till med någon scen.
Dricka sprit och hålla käften liksom.