Dödsångest.
Nja, kanske inte riktigt men det är fan inte långt ifrån när man kliver utanför dörren. Förrädiska isar överallt.
Det är ett jävla projekt att ta sig till, och från, jobbet kan jag lova.
Det gäller att hitta den bästa och minst hala vägen.
I måndags tog jag den mest isiga vägen hem tror jag. Så den undviker jag i fortsättningen.
Det är ju bara det att det där med isen kan ändras över bara en dag.
Fattar inte alla andra som stövlar på som om underlaget var gjort av sandpapper.
Å andra sidan har dom antagligen inte min härliga sjukdom.
Kommentarer
Trackback