Naturligtvis.

Det blir nästan aldrig som man vill.
För igår ville jag ju hångla som fan, men var ju naturligtvis vänta på att Anders skulle komma hem från Stockholm.
Somnade på soffan eftersom jag fick vänta så länge och sen var han bara på dåligt humör vid hemkomst.
Vi skulle åka och handla, men då var allt bara fel. Det var fel på håret, han hade ingen keps som passade, han hade varit en klant och sprutat tankräm på sin "bästa" munkjacka, bilen var en "jävla pissbil" och han hittar inte ens i Borlänge nu för tiden...
Ja, Ni hör ju själva hur svårt han hade det igår.
För att inte tala om hur svårt JAG hade det. Man vet inte vad man ska säga när han är på det humöret, jag tror att det är bäst att inte säga nåt så jag håller käften. Och hoppas på att det ska gå över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback