Cocaine can't do it like you do it to me.
Det är inte optimalt att sitta i samma båt med fel person.
Det är bara jobbigt och frustrerande.
Ueeww.
Men såhär ska det tydligen vara den här tiden på året.
Fantastiskt och värdelöst.
Det är så sjukt. Ja, livet alltså.
Hur kan det vara så jävla drygt och så jävla värt på samma gång?!
Konstigt om man blir snurrig liksom, haha!
Igår var jag iallafall iväg och fick det där jobbiga gjort.
Jobbigt för att det tar tid och för att det är jävligt onödigt.
Men alltså; jag har nog aldrig sett så mycket blod i hela mitt liv tror jag.
Kom hem, ställde mig i duschen och blev sjukt kallsvettig.
Och svimfärdig och ville kräkas.
Men ja, idag känns det bara bra. :)
Och än en gång; tack Jenny för att du följde med och var påskkärring!
--------
- Haru hör förresten?
- Näe, vad?
- Det där om att du är riktigt skön för mina ögon.
- Näe, det har jag inte hört. Vart hörde du det?
- Fan vet, det kanske var skitsnack. Det jag vet är att snacket går om sköna läppar att kyssa, men vad vet jag liksom.
Hello butterflies!
När blir det bra igen?
Va fan.
Den där utbildningen var bland det värsta, tråkigaste, svåraste och mest
ointressanta jag har varit med om på åratal. På riktigt.
Svinlånga dagar och jag som är så dödstrött ändå.
Kräääääääääääk.
Och tillbaka imorgon.
KRÄÄÄÄK.
Och sen var det allt det andra också.
Känns dock lite bra att ett av mina problem löser sig om 9 dagar.
Men innan det så vill jag bara sova.
Men det får jag ju inte.
Det andra problemet... Ja, det är ju som det är.
Verkar inte som att det går att lösa.
Så ja, det är väl bara att inse att jag inte ska ha med folk att göra.
Vare sig jag vill eller inte.
Hade jag vetat att det skulle bli sånt här jävla drama...
#
Det stavas "hashtag", inte "haschtag".
#Haha #Loser
Nästan nästan.
På riktigt; jag har inte behövt prata med någon på typ 15 timmar!
Det har varit tyst!
Ingen som har tjatat, frågat, pratat, undrat, surat.
Det har varit magiskt, jag har längtat efter det.
Idag har jag bara tvättat, druckit kaffe, datat, kollat tv.
Jag har längtat efter det.
För nej, jag MÅSTE inte gå ut bara för att det är sol.
För nej, jag MÅSTE inte göra ett enda skit om jag inte VILL!
Dessutom orkar jag inte.
Värsta dåliga tajmingen.
På måndag klockan 06.30 ska jag sätta mig på tåget till Stockholm.
Fast jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska palla typ åtta timmars
utbildning i fem dagar.
Ont i huvudet, yr, overkligt trött, drömmer om kattungar.
Ja, Ni hör ju.
Och eftersom det är kurs i två veckor så kan jag inte göra något åt det
förrän den 26:e mars.
Så ja, det här kommer ju att bli ett par spännande veckor minst sagt.