Ingenting av någonting.

Alltså; varför kan man inte ha en räkmacka att glida på genom hela livet?
Vara bortskämd liksom.
Pengar, kärlek, hälsa, prylar.
Ja, faktiskt.
Jag skäms inte för att erkänna att jag vill ha grejer. Materiella sådana.
Varför ska man skämmas för det?
Men det är klart att jag hellre hade varit frisk än att ha en Ipod. Självklart. För jag är så trött på den här sjukdom att jag spyr.
Jag är trött på att inte ha normal balans, jag är trött på nattliga svettattacker och att inte kunna gå längre sträckor.
Jag är trött på att minnas att ta mina sprutor, trött på att avstå från saker och trött på att inte veta hur den här jävla cp-sjukdomen tänker utveckla sig.
Jag är dessutom trött på att vara trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback