Tillbaka till framtiden.

Det var längesen jag tänkte på hur det var när jag var 16 år.
Ikväll gjorde jag det. Mycket också.
Ikväll ville jag verkligen vara 16 år och ha det sådär okomplicerat komplicerat som man bara kan ha när man är just 16.
Jag är inte ens inte lite i närheten av den åldern, jag är dubbelt så gammal...
Jag får ångest, lyssnar på Imperiet och vill bara gråta.
Det gör jag också för att allt känns så jävla hopplöst ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback