Rast/lunch.
Alltid när jag har rast eller lunch och går ut för att röka så kommer
jag på perfekta saker att blogga om, men i hissen upp minns jag nästan
aldrig vad det var... Typiskt.
Varför kan man inte minnas det bra och glömma bort det dåliga istället?
Igår, på lunchen, gick det förbi en okänd man som sa nåt till mig.
Hörde inte men det kan ha varit nåt med listig eller lustig. Eller iallafall nåt
som slutade med ett "g".
Jag bara nickade lite kort, han var nöjd med det och gick.
Det näst mest spännande just nu verkar vara saker som händer när jag är ute och röker...
Och så är det den där tanten som alltid ska prata om hon har rast/lunch samtidigt.
På rasten hade hon fått någon annan att babbla med så jag hade turen att slippa
prata om vinterstövlar. Men.
På lunchen blev jag offret och hon fortsatte den konversationen med MIG.
Vad är det för fel på folk egentligen?
Varför kan käften inte bara hålla käften?!
Kom att tänka på hur det var när man var yngre och typ låg med någon som man
tyckte var sååå jävla snygg. Den där känslan som infann sig att man själv var asful och inte alls fattade varför den där otroligt läckra människan ens ville kolla på en... Usch.
Då ville man inte ens ses igen för att han var för snygg mot ens egen fulhet.
Och det skulle vara väldigt roligt att ha ett getöga i fickan så att man kunde kasta det på någon. Eller på något. Eller vad vet jag egentligen.
Kommentarer
Trackback