Beslutsångest å det grövsta.

Jo, men jag kan ju inte släppa den här tråkiga telefonhistorien.
För nu, när jag är tvungen att använda den gamla telefonen, inser jag att det inte går.
Den är helt värdelös.
Men sen vet jag inte hur länge man ska vänta med att köpa en ny...
Men chansen att jag får tillbaka den borttappade känns lika med noll.
Men jag vet inte.
HUR ska jag veta?!

Och imorse var det sådär igen; att det var så kallt när jag gick till jobbet att det kändes som att jag skulle börja blöda näsblod. Men fyy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback